Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch. Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.  Related Paintings of ulrica fredrica pasch :. | ulrica fredrica pasch | johan mikael fant | samuel af ugglas | ulrika eleonora d y | hedvig ulrika hedengran |
Related Artists:
Roussel Charles
French , 1861-1836
Maler, Hans
Austrian, Active 1500-29
CIGNANI, Carlo
Italian Baroque Era Painter, 1628-1719 Italian painter and draughtsman. He was the leading master in Bologna during the later decades of the 17th century, commanding a position of authority comparable to that of Carlo Maratti in Rome. He bore the title of Conte, and his biographer Giovan Pietro Zanotti wrote that he 'always worked for glory, not for need'. Zanotti's emphasis on Cignani's 'new manner' refers to the reflective, intimate mood of his art, presaged in the later pictures of Guido Reni and Guercino, and in those of Simone Cantarini. This gentle manner, which prevailed in the second half of the 17th century,